Medlemsantalet ökar i Liberala Kvinnor

Förutom att jag är politiskt aktiv i Folkpartiet är jag också ordförande för Liberala kvinnor i Östergötland. De två senaste dagarna har vi fått två nya medlemmar. Det är glädjande.

Nu är det dags att sätta igång

Jag sitter här ute i skärgården efter en promenad på ca två timmar. En promenad där vi i familjen också röjde undan grenar och kvistar efter den gallring som gjorts under hösten av Holmen. Helt plötsligt ser vi solen mellan alla träd. Mina envisa karlar gav sig sedan ut på havet med arbetsflotten för att ta in de egentillverkade sjömärken som satts ut för att våra sommarboende ska kunna undvika att gå på grund när de är ute på fjärden.

Kvällen kommer att ägnas åt förberedelser inför en telefonkonferens i morgon med styrelsen i Liberala Kvinnor i Östergötland. Vi ska planera för ett årsmöte till vilket vi hoppas få Maria Leissner som årmötestalare.

Jag ska också uppdatera Zontornas hemsida. Där söker ja en teckning på Linköpings Slott. Finns det någon som kan bidra med en teckning, som jag kan lägga upp på Linköpingszontornas hemsida.

Mitt engagemang i olika organisationer för kvinnor startade tidigt. På 70-talet var jag ledamot i jämställdhetskommittén på Saab. På den tiden hade kvinnor med samma jobb och utbildning som män på akademiska sidan, 76% av männens löner. Då ansåg man att antalet kvinnor var så få i dessa grupper så jämförelser var inte möjliga. På kollektivsidan var det betydligt mer jämställt. Motsvarande statistikjämförelse vet jag faktiskt inte om det finns idag. Idag verkar jämställdhetsfrågan drunkna i mångfaldsbegreppet. Om inte annat märktes det väldigt tydligt i den jämställhetsdebatt som följde av min, Bengt Olssons och Monika Bromans motion.

Kvinnorna har en bit att gå för att livsvarigt kunna se sig ha fått samma förmåner som män är min åsikt. Men det är bara att jobba på
tycker Gunilla